Nu har det gått en månad sen jag började jobba i Norge. Ibland så känns det som två veckor och ibland som ett år. Ikväll sitter jag och underhåller mig själv med spel, film och sista boken i The Hunger Games trilogin eftersom jag måste hålla mig vaken för att orka med nattpasset imorgon så jag hade tänkt sova under dagen istället. Jag har förändrat hela mitt liv under en månads period och jag har även träffat en ny underbar person, och börjat hänga med ett episkt nörd-gäng. Det är jag, Patrik, Erik och Kim. Vi har bara för kul tillsammans.

Nästan allt är så bra som jag bara skulle kunna tänka mig. Det enda som fattas är någon jag kan dela min lycka och min lediga tid med för även om jag står med 5 kolleger hela dagen så står vi och gör våra egna grejer hela tiden - det vill säga: man jobbar mest för sig själv - och annars så sitter jag och kollar på en film själv , spelar eller sover. Om jag inte fikar med Emelie eller så ibland då. Så just nu är mitt liv ganska ensamt, men jag visste från början att det skulle vara så.

P.S: Trångsynta människor går mig på nerverna. Det är det mest störande som finns.

Dagens händelse!


Måste erkänna att jag kände mig mycket duktig när jag fick upp dörren. Jag har verkligen inte dåligt med skills alltså. Om man får vara lite självgod så är jag en extremt grym tjej. No kiddin'. *stolt*

Btw:

Jag går fram till mina mål med bestämda steg. Jag följer en karta med många småvägar och stigar, ibland till och med genvägar. Hela världen är min lekplats men jag vet bara inte åt vilket håll jag ska gå mot först. Ibland så stannar jag till och väntar på att saker ska falla på rätt plats men jag slutar aldrig att gå. Jag ser såna hinder bara som korta ''pit stop''.

Jag får nästan alltid så som jag vill, när det gäller allt. Men det är inte för att jag har tur, utan för att jag kämpar och slåss för det. Men ibland måste man kompromissa.

Just nu befinner jag mig i en aning komplicerad och mörk skogsväg men jag ser att den mycket snart, närmar sig sitt slut. Det har varit en lång promenad genom skogen för mig och återhämtning behövs. Lite andrum. Lite kärlek och festivaler, tack.
Men först: Paris.

Press PLAY



När jag väl hittat någon som ger mig fjärilar i magen och får mina händer att svettas bara den ler mot mig så ska det förstås vara världens mest komplicerad situation och den sämsta tajming någonsin mellan oss.
Varför har jag inte träffat dig förut? Men jag kommer ihåg att jag brukade gå in och se dig lite då och då. Dock så kände jag mig osynlig då, ointressant. Nu då?
Ja, nu känner jag mig exakt likadan. Nästan värre, för nu ser du mig men det gör ingen större skillnad.

Nej, jag tänker inte vara den svaga, lilla ensamma tjejen längre. Jag tänker bara ''vara''... och resten kan dra åt helvete. Återigen kommer jag ändå inte kunna känna såhär för någon på flera år; om inte forever, but that's the price you have to pay when you are a reserved person...

För övrig så såg jag på ''The Avengers'' idag och den var ett mästerverk. Rekommenderas stark. Om du inte gillar den så är du antagligen inte värdig nog att göra det heller.
Så det så.

P.s: Nobody talks to me like that.

Jag verkar tydligen vara dålig på att hålla vissa saker jag skriver här. Som att jag ska lägga upp bilder och blogga och så vidare. Men det kommer ju så mycket emellan hela tiden. Mitt liv är alltid i full fart. Alltid, alltid, alltid.
Som livsnjutare brukar jag ta mig min tid när jag gör saker och jag brukar njuta allt till max. Jag blir glad för att solen skiner och att vatten smakar luft. Jag blir glad för att jag är glad, och då bli jag ännu gladare. Det är som en god cirkel.
Jag blir glad för att första snön fallit eller för att den första maskrosen blommat och våren är på väg med alla sina färger.

Det verkar vara mycket enklare att blogga när jag är nere för att då tänker jag mycket mer på saker och ting, annars brukar jag njuta och uppleva dem. Som att bara sitta och njuta av en god kopp kaffe. När jag mår bra och har det bra så vill jag inte sätta mig ner och blogga om mitt liv; utan, jag vill leva det istället.

Jag och Emelie gick ut föra helgen och den var ganska galen men det var inget i jämförelse med den här helgens bravader.


Ja, jag vet att min mobilkamera är inget att ha, men den är ju så lätta att bara plocka fram när som helst...
Ok, jag lider med er.


Det jag ville säga med det hela var: Förlåt att jag är en sån kass bloggerska och här fick ni lite bilder från förra helgen i alla fall. Njut! Och:
May the Force be with you!

Jag ligger i sängen och sträcker på mig. Känner hur den galna kvällen känns precis över hela kroppen, och om en timme ungefär ska jag fara till jobbet. Det kommer bli världens längsta dag idag... Inte så smart av mig att vara vaken till sju på morgonen kanske? Jag har bildbevis på det mesta och hade tänkt lägga upp allt någon gång under helgen så ni får veta vad lilla jag gjorde inatt. Har inte tid att skriva det nu.

Spegelbilden ljuger inte. Jag ser ut som en påkörd Ella. Roadkill, hahaha.
Måste bli gullig och fräsch snart men först, kaffe!
Ja snälla ge mig kaffe.!!

Måste sova naken, alla kläder ska tvättas. Imorgon blir det en busy day - Jag ska tydligen hinna göra allt jag inte hinner med annars då jag jobbar dygnet runt.
Idag var det en kändis som kom till Starbucks och började flörta med mig. Jag hade ingen aning om vem han var men det var lite roligt för alla andra stod och gapade medan jag ba << Derp >>. Han måste ha verkligen gillat mig för han kom tillbaka två gånger bara för att prata. Eller så undrade han säkert när jag skulle fatta att han var känd....
Nåja, söt var han i alla fall.
Jag får alltid tips där jag jobbar men jag får aldrig behålla det... Dum policy. Skulle vara halv-miljonär vid det här laget. It's the smile, you know. Jag kommer hem med ont i kinderna. Jag ler precis hela tiden på jobbet. Även om jag har världens sämsta dag. Man blir lite på bättre humör då faktiskt.

Allt är dock inte en dans på rosor. Men sakta men säkert börjar jag vänja mig vid tanken av att du och jag aldrig kommer att bli vi. Återigen så känns det som en stor bit av mitt hjärta faller bort för att inte återvända. Ärret kommer alltid att vara där. Öm.
Det är verkligheten jag måste acceptera, för att när någon betyder nånting för dig på riktigt så kommer det att göra ont. Så är det bara.

Nu ska jag dricka lite varm choklad och bädda ner mig själv i sängen. Skön dag. Du hörde av dig. Jag mådde bra då och nu ska jag krypa ner i värmen. Det kanske blir lite film, eller nåt spel eller så ska jag fortsätta läsa min älsklingsbok.
Kan inte det alltid vara såhär?

Sängen är stor och kall. Jag har äntligen börjat ta tag i alla flyttlådor och resväskor. Nu börjar mitt rum likna nåt. Men jag sitter här för mig själv och laddar ner en bra film och med det så säger jag godnatt för denna dagen. Det enda jag ser fram emot just nu är att få åka hem till Sverige nästa helg. Att jag kanske får en glimt av dig. Kanske till och med en kram, vem vet?

Jag går dygnet runt och säger till mig själv att jag borde släppa det här nu men det verkar bara gå in och sen ut igen. Ingen är lika bra, ingen är lika fin, ingen duger någonsin.

Fick en fin liten lapp på jobbet där det stod såhär på:

''Hej Ella! Ville bare säga at jag hadde riktigt kul med dig i går. Vet inte när du jobbar igen, men hoppas du får en jävligt bra dag på jobb! Hoppas også vi kanske kan mötas igen nån gong. (excuse my terrible swedish)
- Genius''


Tack Mathias! Den gjorde min dag :)

Är förövrigt helt nykär i den här låten...:


Nu ska jag laga mat - Ugnsbakad lax med koktpotatis och kallsås.

Ja, jag har förstått det nu. Jag vet okej. Du har någon.
Kan du sluta nämna det nu? Så himla onödigt...
Det gör ju ont på riktigt.

Klockan är tio och jag känner mig helt utmattad. Sitter i mitt rum och tittar på alla flyttlådor jag inte orkat ta tag i än. Känns som ett berg av saker som inte får plats någonstans. De får bo i lådorna ett tag till tror jag...
Vi är unga men det känns som att livet bara springer en förbi. Alla saker jag är tvungen att göra fyller min vardag så det inte blir någon tid över till det jag vill. Och vad vill jag?
Jo, jag vill gå långa promenader i lövskogen och hålla din hand. Jag vill rida kameler och leka i sand. Jag vill sova under stjärnorna i ett okänt land. Jag vill vara med dig, stärka våra band.

Det tynger i kroppen när jag tänker på det här. Hur jag vet så säkert att det aldrig kommer att ske... Luften försvinner plötsligt och jag bara faller ner, djupare och djupare i illusionen om att du någonsin kommer vilja vara med mig. Utan hoppet har jag inget kvar förutom det som samhället vill att jag ska ha. Precis som alla andra...

Sorry, but, it is not good enough for me.
gnäll gnäll gnäll

Efter mitt livs längsta resa hem till Norge kan jag utan tvekan säga att den här helgen har varit mycket givande. Jag bjöd på lyxmiddag och blev full så att jag spydde och däckade i någon annans säng. Jag drack vin och champagne och rökte vid fönstret. Jag gjorde bort mig och jag bad om förlåtelse. Jag berättade sanningen och jag fick reda på något jag undrat i ett par år. Äntligen. Nu, kan jag andas.

När jag tänker på dig så hoppar mitt hjärta över ett slag. När jag tänker på henne så känns det som ett slag mot bröstet, haha för det är ju så typiskt. Att det finns en annan hon. Nu är det upp till mig att leva vidare och glömma och vara glad för alla par som hittat varandra.
Hursomhelst... lättare sagt än gjort.

Damn dudes! Sluta messa mig... mobilrækningen ær redan uppe i 700 spænn...
Anyways, sitter fast hær på Gardrmoen (flygplatsen) och væntar på tåget hem. Anvænder flygplatsens dator så dærfør blir det norska alfabetet så you know. Ær så trøtt att jag tror mina ben kommer ruttna bort, men det ær væl det som man måste rækna med om man førsøker leva om en vuxen. Dvs, jobba heltid osv.
Måste dra, tåget åker nu

Hahaha bra rubrik.... NOT

Allra första dagen på jobbet klarade man galant! Nu kan jag göra alla Frappuccinos som Starbucks erbjuder... Saknar GameStop. Mina fötter dödar mig och nu blir det fest!

Det värker i hela kroppen.
Jag tittar upp i taket och ser främmande mönster. Nu gäller det att vänja sig, låta det sjunka in. Tänkte ta en dusch och bara låta dagens händelser rinna bort, bort. Jag vet inte om jag vill bestämma mig för att inte bry mig om vissa saker eller om jag borde försöka hårdare. Det känns lite patetiskt att stänga ut känslor bara för att det gör ont. Men det är enklast så, och jag mår väl bra då? Är inte det, det som är poängen? Att man ska må bra?
Hur mycket jag än försöker så kan jag inte släppa er. Jag kan bara gömma undan mina känslor och hoppas på att de, sakta men säkert, bleknar bort.

Sitter i mitt nya rum och känner hur ett nytt liv börjar tidigt imorgon bitti. Kan inte sova. Tänker på igår natt och på hur du höll om mig och hur jag kände mig hemma då. Men samtidigt så kändes det farligt, laddat, förbjudet. Det var gnistor i luften, såna som vi kommer ta och gömma djupt någonstans, för det där hände ju aldrig. Det får inte ha hänt.

Fast det gjorde det ju.

Vi får aldrig prata om det, men vi kommer alltid kunna se det. I varandras ögon. För att, även om vi inte var ensamma, så fanns det bara du och jag just då.

Nu är det kallt

Jag vet... har inte uppdaterat på tusan år. Men nu är det såhär att jag har opererat mig (tänder och grejor) och varit tvungen att stanna hemma i Falun i en vecka. Här har vi inget internet längre p.g.a min bror (sitter hos en kompis).
Visst jag har varit i Göteborg en vecka också men då hade jag verkligen ingen blogglust alls. Jag var på bio, träffade vänner, LANade och, bara hade det allmänt underbart. Orkade inte sätta mig och skriva helt enkelt. På söndag flyttar jag till Norge på riktigt och då tänker jag blogga oftare. Jag Lovar!

Underbart med er, mina trogna läsare som är kvar efter två veckors frånvaro fråm min sida.
Ni är fan bäst. Bara för det så ska ni få en överraskning snart. Stay Tuned!

Har inget internet hemma så jag tänker lägga upp bilderna från helgen och skriva om vad som hände, antingen ikväll eller när jag är framme i Norge, imorgon kväll! Så ni vet. Har haft jätteeeekul i alla fall, men nu är man ju lika sliten som Darth Vader utan dräkten.

Solen försvann. Det betyder att den är i Sverige nu men försvinner nog imorgon eller kanske till och med om några timmar. Skit också. Aja, ska väl börja åka hem om en timme så jag kommer nog inte uppdatera bloggen på hela dagen. Kanske skriver nåt senare om jag orkar annars så får det bli imorgon.

Får lämna er med dagens låt nu då:



Nu ska jag dricka morgons första kaffe.
God dag på dig.

Har sprungit runt på flygplatsen hela dagen. Fick även två hundra kronor att köpa nåt att äta där borta. Norrmännen är inte snåla, inte. Det är såna män jag gillar! :D
Man känner sig grymt viktig när man springer igenom säkerhetskontrollen från inrikes till utrikes och vice versa med namn bricka och ''passerkort'' .

Imorgon ska man tillbaks till Sveariket och hämta pass och göra andra vuxna saker.
Haha, misstolka mig inte.

Well...I wish.

Saknar närhet och beröring att jag klättrar på väggarna.
Jag har gått och blivit en riktig flörtmaskin. Och norska killar alltså....muummms

Det första jag gjorde när jag kom fram till Oslo var att gå vilse. Så typiskt mig! Som tur så gick jag in på ett Café där kassa expediten var svensk och kunde hjälpa mig. Hittade Emelie nånstans i gröten och hon verkade rädd. Fick reda på att en snubbe hade gått fram till henne och frågat om hon ville köpa nåt att röka eller vitt. Hahaha, asså Oslo.
Jag är redan kär.









Sen åkte vi hem och hämtade Natalie. Det sköna med Norge är att till skillnad från Sverige så stänger inte affärerna vid 18 utom vid 21, så vi åkte till centrum i Jessheim och shoppade lite.



När jag skulle köpa kaffe så var det en jättegullig svensk kille från Nyköping som jobbade där. Jag passade på och lämnade en lapp med mitt nummer till honom, för jag menar, jag är ju ny här. Lika bra att börja skaffa lite vänner. Speciellt söta killar ;)
Men runt tolv tiden igår fick jag detta:



Sen åkte vi hem och lagade god mat!
Snart ska jag till flygplatsen och gå på en kurs inför mitt nya jobb.
Wish me luck!

When..

Nu är det sent och jag är trött. Skriver ett inlägg om allt som hänt idag imorgon någon gång efter frukosten för nu blir det säng och Doctor Who.
Ååh min Doctor...

Snälla bli min.

Sitter på bussen på väg till Norge. Har åkt buss sen nio i morse. Jag trodde det skulle vara värre faktiskt.
Jag satt igår och mentalt förberedde mig till mitt livs längsta och jobbigaste resa men jag blev positivt överaskad! Det finns eluttag och gratis internet, jag sitter bakåt lutad och njuter av Sveriges landskap med sol i ansiktet. Vi stannar då och då men det är inte heller jobbigt. Då går jag ut och tar en cigg, köper lite godis eller kaffe. Det är nästan bättre än att åka tåg faktiskt. Man får gå ut och sträcka på benen, röka osv. Det får man inte göra när man åker tåg.
De enda nackdelen är att det tar lite längre tid än tåget och att det inte finns en kiosk ombord men det gör inget för det kostar skjortan när man köper någonting på såna ställen.
Jag sitter här och har det bra helt enkelt. Lyssnar på spotify eller kollar på en film, läser en bok och....kopplar av.
:)

Försov mig idag och bad Tomas skjutsa mig till Borlänge eftersom jag hade tid att passa. Vi åkte dit, fixade mitt pass, åt på donken, bytte in min plattång som var sönder, fikade och sen åkte tillbaka till Falun. Vi var även vid Falugruvan och tog en cigg. Sen skjutsade han hem mig. Det var snällt. Tack Tomas

Imorgon åker jag till Norge men ikväll ska jag ut och busa!